Vår Bullterrier Signe

Vi vill ha hund !!!

Vi hade en tid funderat på att skaffa hund. En terrier skulle det bli.

Men vilken ras ? Vi besökte flera hundutställningar och sökte.

På Linköpings utställning i Juni 1996 , såg vi dem för första gången.

Det var två kraftiga bullterrierhanar som stolt marcherade runt i ringen.

Dom var vackra men sina små pliriga ögon, och ståtliga. Vi måste hälsa !

Glatt välkomnades vi , för några sekunder innan de återgick till någon annan viktig aktivitet.

Aldrig hade vi träffat en sådan hund !!

Vi imponerades av att det var så lugnt och fridfullt i denna ring. Vi blev intresserade.

Vi gick hem och läste om Bullterriern , det verkade lovande. Det fanns ett hinder.

I varje bok vi läste stod att Bullterriern inte inte rekomenderas som förstagångshund.

Vi beslöt att ta kontakt med en uppfödare.

På sommaren besökte vi Gunnar och Helena Strömbert i Mjölby.

Han visade sina vuxna hundar och berättade allt vi ville veta om rasen.

Han berättade också att det inte alls behöver vara några problem, att man

inte haft hund tidigare. Snarare tvärtom . En Bullterrier är egensinnig och

liknar inte alls de flesta hundraser. Vilket gör att du har inget att jämföra med,

vad det gäller uppfostran och handhavande. Hans tikar var parade, och vi

bestämde oss att vi skulle bli ägare av en Bullterriertik ( om det blev någon ).

Signe finns !!

Efter många besök under Signes valpperiod , var det så dags att hämta henne.

Det var i November , och hon var åtta veckor. Resan hem var lugn, hon verkade

gilla att åka bil. Väl hemma intogs lägenheten med dunder och brak.

Hon rusade in och gick lös på orientmattan.... Sedan fick inga elkablar i

huset finnas...Dom måste ruskas... Lizas gosedjur fick sig en omgång också,

innan hon somnade utmattad på husses arm vid TV.n.

Senare påbörjades en stor kiss o bajstur i lägenheten.

Vi hade ställt i ordning en bur till henne i sovrummet, med

många kuddar och filtar . ( Det är bra att vänja hunden vid en bur tidigt.

Den fungerar som hundens boplats, och är lätt att ta med . Det finns ställen

där liten Bullterrierflicka inte får rasa omkring hur som helst...... ).

Ända sedan den dagen Signe kom hem , har hon haft en egenhet.

Hon vill inte gå ut !!! Konstigt Vi trodde alla hundar vill vara ute.

Vi fick bära henne till rastställena och hem igen. Hon stod på

tvären hur mycket vi än lockade. Inne var det desto roligare . Där fanns

lekar ( korvar i väskor , människor att bita i, gosedjur. ) Vi tänkte !!!!

Vi gör samma lekar ute också !! Suck ! Hon hade bestämt sig .

Den första månaden hängde hon mest i våra byxor. Det var mycket kul,

utom för mänskligheten som fick ett dyrt byxkonto.

Detta fick vi naturligtvis träna bort !!

Det var svårt att vara hård mot denna lilla söta vita prinsessa, men vi förstod

att vi måste . Hon ville även bita alla jättehårt i händerna, hellre än att

leka med leksaker. Detta var lite jobbigt då gäster infann sig . Även detta

var vi tvugna att lära lilla Signe. Vill man ha vänner får man inte bitas .

Vi försökte därför att skaffa ett par rejäla hundkompisar till Signe, där

hon kunde få rasa ut . Detta fungerade utmärkt.

Jag tog med Signe till mitt dagis många gånger under hennes valpperiod.

Jag ville att hon skulle vänja sig vid små barn och alla deras lustigheter.

Det visade sig att hon förstod snabbt hur man måste bete sig mot små barn.

Hon har därefter alltid varit mycket lugn och tålmodig med dem.

Signe är vuxen !!!!

Nu är Signe stor . Tre år i augusti. Hon är den underbaraste man kan tänka sig.

Visst hade vi de kämpigt under det första året . För visst är Bullterriern otroligt envis.

Att äga en Bullterrier kräver förståelse , och att inte alltid vara så fyrkantig i sin syn

på Hund -Människa. Det var aldrig att tänka på att gå någon brukshunds-

kurs med henne . Möjligtvis för att roa de andra deltagarna. Vi fick lära henne,

det vi tyckte var viktigt själva . Det gick bra !! Bullterriern är en läraktig hund,

bara den vill.....Jag minns en gång då vi skulle göra karaktärstest på Signe.

Det var ett delmoment, då en man skulle uppträda fånigt och lite hotfullt i ett

buskage. Signe var ej road av dessa övningar den dagen . Då vi släppte henne

försvann hon bort från oss . Vi sprang efter, domare, publik , alla.

Vi hittade henne sittande i blåbärsriset. Då hon såg att vi kom sprang hon

vidare hem till buren och lade sig. Hon skulle ju sova ! Så kan det vara.

Det är inte alltid vi vill samma saker. Men hon klarade provet.

Vi har ibland funderat på om hon var döv men slagit dom tankarna ur

världen . Hon är sån !! Då det gäller så är hon med.

Vi hade vid ett tillfälle inbrott i vår bil på natten . Signe vaknade och skällde

( ovanligt !! Hon skäller väldigt lite ) Vi förstod inte förrän på morgonen,

att hon ville göra oss uppmärksamma . Någon tar vår bil vo voooov !!!

En annan natt väckte hon oss ,nu var vi lite mer observanta.

Det luktade bränt i huset och det låg saker på elementet. Duktig hund !!!

Sådan är hon vår Signe !!!

Sen får folk tycka vad dom vill . Det är ju så , att när man äger en ovanlig

hund så ska alla tycka . De flesta är possitiva , och de som är negativa går

alltid att omvända om man kan tala med dem.

Tråkigast är nog de som tror att hon är så farlig , men det är väl så att.

Det som är ovanlig blir farligt , när man inte vet någonting om det .

Vi försöker alltid sprida kunskap om rasen, till alla som undrar.

Det vore ju roligt om fler fick glädjen att bo ihop med en Bullterrier.

Vi hoppas också att med dessa blad kunna sprida lite mer information ,

till er som tänker skaffa Bullterrier. Vi saknade själva information om hur hunden

är i familjen . Skriv gärna till oss så berättar vi mer !!!!